Frågor om Islam

Det ska inte vara några problem!

Kristna och Judar o.a. tillhör bokens folk, och står under Muslimernas skydd.

Muslimer, Kristna och Judar har levt tillsammans i fred i århundranden: i Syrien, Egypten, Spanien, Balkan osv. - till den dagen när tyranniska makthavare och imperiala krafter spelade ut religionskortet genom att splittra och elda på hatet av den andre. Problemen som uppstår, går att lösa i skiljedomsförfaranden, inte genom krig och förstörelse.

Dessutom anser vi att respekt för religionsfriheten och för ett fritt samvete är en grundläggande islamisk princip, och vi tror att mångfald, även religiös mångfald, är en del av Guds gudomliga plan (koranen).

Människorna rekommenderas starkt att lära känna till Islams budskap - genom den heliga Koranen och Allahs budbärare Profet Muhammad ﷺ - hur han levde bland sina följeslagare, hur han löste konflikter och hur man lever ett gott liv här och även hedanefter i nästa, det stora livet.

’Bokens folk’ är alla dem som fick en helig skrift och en lag från en övermänsklig källa.

Koranen hänvisar till anhängarna till de tidigare Abrahamitiska heliga böckerna som ’bokens folk’ (judar, kristna och andra), för deras skrifter (eller böcker) ursprungligen kom från Allah - Gud.

Bokens folk ges särskild status genom att förklara deras kött (föda) lagligt för muslimerna och genom att tillåta dem att gifta sig med deras kvinnor.

Koranen beskriver några som fromma och rättfärdiga anhängare till sina religioner (samma gäller muslimerna), samtidigt som man påpekar att andra misslyckas med att följa de bud som skickades till dem. Koranen tar också upp problem med Judendomen och Kristendomen, såsom Kristen tro på treenigheten.

Nej.

Koranen förbjuder uttryckligen hat, underkastelse eller att religionen påtvingas på någon person eller folk när det står {Det är ingen tvång i religionen.} (2-256) och beskriver religiös pluralism som en del av Guds plan.

Förekomsten av gamla kyrkor, tempel och synagoger i hela den muslimska världen på platser som Egypten, Turkiet, Palestina, Jordanien, Syrien, Indien och Bosnien och förekomsten av minoriteter från andra religioner i dessa områden visar att detta bud från koranen följdes av många muslimska samhällen genom historien.

Det finns många bevis.

Muslimska historiker och forskare beskriver Koranens historia och de muslimska ansträngningarna sedan Islams begynnelse för att bevara Koranen i sin ursprungliga form. Under profeten Muhammads liv (må Allahs välsignelser och frid vara med honom) memorerades Koranen, den reciterades och skrevs ner.

Kort efter profet Muhammeds död (må Allahs välsignelser och frid vara med honom) samlades de olika koranfragment och transkriberades av experter som noggrant verifierade varje vers genom att matcha den mot både det skrivna ordet och de memoriserade verserna. Den färdiga transkriberade texten kopierades sedan och distribuerades över det växande islamiska riket. Dessa kopior tjänade som grund för alla korankopior som skrivits sedan dess. Idag motsvarar dessa tidigaste skriftliga versioner samtliga exemplar av Koranen.

Medan översättningar av Koranen kan variera, innehåller alla kopior av Koranen på arabiska nästan identiskt text. Denna standardisering, i kombination med de miljoner människor som fortsätter att memorera hela Koranen, säkerställer skriftens äkthet.

Alla äkta profeter är inte kända.

Även om Buddha inte nämndes bland de 25 profeterna i Koranen, antyder vissa muslimska lärda att Buddha, på grund av de höga moraliska normerna han förespråkat, kan ha varit bland de "okända profeterna" som Koranen förkunnar, och som sändes till varje nation. Det samma kan ha varit sant för grundare eller stora figurer i andra religiösa traditioner.

Inte ’genom svärdet’ som ofta påstås.

Ingen kan tvingas att ha en tro på en ende Gud, Allah.

Hur Islam spreds varierade beroende på plats och tidsperiod. I Islams begynnelse förenades de olika stammarna på den arabiska halvön, och denna nya enhet ledde till konflikt med dem närmaste stormakterna, dem bysantinska och persiska imperierna. Resultatet var en stor spridning av det muslimsk herraväldet och upprättandet av ett muslimskt rike; men muslimska härskare i detta rike tvingade inte andra, och ofta uppmuntrade inte ens omvändelse till Islam.

Omvändelsen till Islam, även i områden som kontrolleras av muslimer, var en gradvis process, som främjades genom interaktion, äktenskap och ett sorts missionärsarbete som betonade andlighet (Sufism). I länder som Indonesien (nu det största muslimska majoritetslandet) och andra delar av Sydostasien spred sig islam mestadels genom resande köpmän och Sufis.

I Afrika söder om Sahara (mestadels Västafrika, men även delar av Etiopien) spreds Islam huvudsakligen genom handel. Styresmän kunde ibland anta Islam medan en stor del av befolkningen fortsatte att utöva sina fäderneärvda religioner.

I många områden som tidigare eller för närvarande styrts av muslimer har stora delar av befolkningen bibehållit sina förfädernas religioner. Till exempel är kristna idag en betydande minoritet Lebanon, där majoriteten är muslimer, och Hinduismen var majoritetsreligion under det muslimska herraväldet i Sydasien genom århundraden.

Det här betyder inte att muslimer aldrig har kränkte den Koranska principen att { det finns ingen tvång i religionen}. Vissa tvångsomvändelser inträffade, till exempel i Afrikas horn under 1700-talets krig mellan kristna etiopier och muslimska somalier, som de hände i andra tider och platser.

Idag tror vi att tvångsomvändelser eller kränkningar av dem religiösa rättigheterna hos andra religiösa grupper är lika mycket en kränkning av Islamiska principer, som den tvångsomvändelser av de germanska stammarna under Karl den Store eller dem tvångsomvändelser av några indianer eller afrikanska slavar under kolonialtiden, som anses att vara kränkningar av Kristna principer i de flesta moderna Kristnas ögon.

Betydelsen av Jihad

Profeten ﷺ kallade människor att tawhíd: Allahs enhet. Han kallade människorna till bön. Han uppmanade människorna till att rensa sina hjärtan. Han kallade folk för att lämna månggudadyrkan. Allt detta kallas tungans jihad: jihad al-kalima; det är inte svärdets jihad - eller nu med vapen eller atombomben eller vad som helst. Det var tungans jihad.

Jihad är att bemöda sig för det godas skull, att göra bra saker. Det innebär bland annat att man gör ett allvarligt försök att hjälpa människor i samhället genom att använda en del av sina medel för välgörenhet, för att förändra förhållandena till det bättre. Detta kan göras många ställen och utan kamp eller strid, och detta är också en typ av jihad.

Därför är det fel att begränsa jihads betydelse till bara den militäriska striden, för det är inte vad jihad betyder i Islam.

En annan sida av racism.

Islamfientlighet är mer än ett moraliskt felsteg, eller en individuell synd. Den är en socialt konstruerad, systemisk verklighet som inverkar på regeringen, media, populärkulturen…

Islamfientlighet eldas upp och sprids i många samhällen genom stora donationer från en del rika och vilseledda människor, inte olika 30talets Tyskland. De blinda leder dem blinda.

Folkets vilja och Sharia

Om demokratin förstås som folkets styre, så hade det traditionella islamiska samhället mekanismer där folkets vilja återspeglades till den härskande klassen, inklusive till kalifen eller sultanen, och det spelade definitivt en roll för framgångsrika och bestående regeringar.

Den enda principen som är klar och tydligt för alla muslimer är att suveräniteten till sist tillhör Allah (må Hans Majestät vara upphöjd), så som det uttrycks i den gudomliga lagen och denna suveränitet accepteras just i ett islamiskt samhälle. Men det lämnar fortfarande en stor domän där folket kan utöva sina åsikter och agera fritt så länge de inte motsätter sig den gudomliga lagen.

Yttre tryck och inblandning

Också viktigt att komma ihåg att den islamiska civilisationen står under konstant yttre tryck och inblandning, vilket gör det svårt att utveckla egna autentiska politiska former och institutioner baserade på den inre dynamiken enligt den islamiska läran.

Den stora majoriteten av alla muslimer, även i de mest västerländska och moderniserade länderna, skulle vilja leva enligt Sharia och ha sin egen frihet och demokrati utifrån sin egen förståelse av dessa begrepp och idealer snarare än om hur de har förståtts i det moderna och postmoderna Västerlandet.

Shariahs syfte är att upprätta rättvisa bland Guds tjänare och jämlikhet mellan människor.

Shariah baseras på visdom och är till för att uppnå allmän välfärd, i detta liv och i det nästa. Shariah är rättvisa i sin helhet, barmhärtighet i sin helhet, välfärd i sin helhet och visdom i dess helhet.

Varje problem som avviker från rättvisa och går till orättvisa, eller från barmhärtighet till motsatsen, eller från allmänhetens välfärd mot korruption eller från visdom till dårskap kan inte vara en del av Shariah, även om det hävdas att det är så på grund av någon tolkning.